På lördag har va bjudit till fest. Snälla grannar som vi är tänkte vi förvarna våra grannar om eventet. Marc pysslade ihop en utomordentligt trevlig lapp som vi sedan la i allas brevlådor. Idag hade vi fått tillbaka en av lapparna som vi skrivit. På den hade våra grannar som bor ovanför oss komponerat en egen text där det stod:

"Herregud, hur gamla är ni? Vi har faktiskt annat att göra på en söndag en att ligga som lik halva dagen. Som ni kanske vill göra.Blir det allt för hopplöst får vi väl ringa dina föräldrar...IGEN".

För mig är det helt ofattbart. Hur kan man vara så feg att inte ens kunna komma och knacka på och säga det man har problem med??? Jag blir både upprörd, ledsen och full i skratt.

Jag gillar att dom tänkt ringa Marcs föräldrar. News flash han är 28 år och jag skulle väldigt gärna vilja  höra det samtalet. Varför "hota" med att ringa dom?  Är det för att dom inte vågar prata med oss? Vi är inte våldsamma eller så, vad kan vi utstråla som gör att de inte vågar ta tag i sitt problem med oss. Lappen gjorde knapast oss rädda. De tycker att vi är barnsliga. Hör ni ironin?