Kan inte sova.

Just nu väntar jag på en förändring bara jag själv kan skapa. Ett självförtroende att bygga, våga se möjligheter och gå vidare med huvudet högt. Jag har hamnat i en liten svacka, det har varit jobbigt ett tag. Jag skäms för min okunskap och ignorans. Jag vill hoppa runt och tralla igen.
Problem som snurrar utan lösning, frågor utan svar och tankar utan mening. Sällan lider jag av misär, men så kraftlös som jag är orkar jag inte ens hindra tårarna. Jag vill återfinna gemenskapen och konstruera eufori. Jag finner mig själv missunsam gentemot min omgivning. Jag vill vara modig och våga göra det jag vill. Inget lämnas någonsin åt slumpen och det finns inget kallat öde.